Ideellt arbete är det som får den svenska idrottsrörelsen att leva, och vår förening bygger på eldsjälar som lägger ner kraft, energi och sin fritid i ishallen. Vi har träffat två av alla våra hjältar. 

– Det är alltid roligt att komma till hallen. Det är en grym gemenskap, säger Simon Kantonen och Emil Sörman, materialförvaltare i A-laget.

Simon Kantonen är ett namn som funnits med i THF:s laguppställning i många år. Han har vaktat kassen i många år, och i år var tanken att det stora genombrottet skulle komma. Så blev det inte. En förslitningsskada i höften satte stopp för allt spel den här gången, och när vi träffar Simon hoppar han runt på två kryckor.

– Jag är hemma från jobbet och ska vara det fram till slutet av januari. Läkarna har däremot sagt att jag kanske aldrig kommer kunna spela igen, men har inte slagit fast något. 

Hur kändes det att få höra det?

– (Suck). Jag vet inte. Det var tråkigt. Någonstans var jag ändå förberedd på det. Det har växt fram och jag kände det väl på mig. Nu får jag göra annat istället.

Kantonen har istället sadlat om till materialförvaltare, och fått med sig en hel del folk. I A-lagstruppen finns ett flertalet materialare, och en av Kantonens kollegor är en annan målvakt - Emil Sörman.

– Det är en bra gemenskap. Vi har alltid roligt när vi kommer hit, säger Emil.

Killarna lägger ner mycket tid.

– Vi lägger nog ner mer tid nu än när vi själva spelade, förklarar Sörman och fortsätter:

– Men det är inga problem. Man blir alltid på bra humör här.

Vad är det svåraste med det ni gör?

– Vi försöker vara så bra förberedda vi bara kan. Ha en bra struktur. Men ibland kan det hända saker som man måste lösa snabbt, berättar Kantonen.

– Det kan vara en skridskoskena som går sönder mitt under en match till exempel, säger Sörman.

Är det frustrerande att behöva stå vid sidan och se matcherna?

– Ja. Det är det.